Eftersom isjakter kräver stora sträckor slät, snöfri kärnis följer åkarna väderomslag snarare än att hålla sig till en fast anläggning - vanliga platser inkluderar Mälaren, Hjälmaren, Vätterns skyddade vikar samt Stockholms inre skärgårdsvatten, och svenska seglare reser ofta nomadiskt över Mellansverige eller till grannländerna kring Östersjön beroende på var isen blir bäst för säsongen.
Svenska Isseglarförbundet (SISF) samordnar organiserad tävling och säkerhet, tillsammans med klassorganisationer som DN Sweden fokuserade på den dominerande enmanskategorin DN, medan lokala klubbar som Stockholms Isjaktklubb (SIK) förvaltar flottor, organiserar träning, ordnar obligatorisk ansvarsförsäkring för regattor och delar viktig isspaningsdata.
Priserna varierar kraftigt - en enkel begagnad "kryssnings"-isjakt kan hittas för några tusen kronor, medan nybörjarklassade tävlings-DN-jakter med kolfibermast och specialmedar oftast börjar runt 30 000 kr, och toppmodeller av helt nya specialbyggda kolfiberjakter kan lätt kosta över 100 000 kr, utöver klubbmedlemskap på några hundra kronor per år och resekostnader för att jaga rörlig is.
Isjakt delar ett djupt symbiotiskt förhållande med Sveriges bredare tradition av långfärdsskridskoåkning på kärnis - båda gemenskaperna är beroende av samma meteorologiska fönster på sen höst och tidig vinter innan snön packar ner ytan, och delar ofta isspaningsdata och säkerhetsobservationer, även om skridskoåkare glider i 15-25 km/h medan isjakter (särskilt DN-klassen) når svindlande 60 till över 140 km/h.